Noteringar om Viggo (1 år och 3 månader)

– Från att ha varit ganska humör:ig under ett par månader så är Viggo nu tillbaka till att vara den lugna och coola killen igen. Han flyter med, är mestadels nöjd och väldigt spexig. Han älskar att skoja och busa med oss (leka tittut, flörta, härma ljud, ställa sig i kullerbytta-position etc) och Agnes kallar honom därför för ”pajas-Viggo”.

– Nu går han obehindrat och har gjort det sedan ett par månader tillbaka. Det var som att det klickade till en dag och så var han plötsligt tillräckligt säker för att alltid välja att gå istället för krypa. Han älskar att stå på ojämna underlag, när det är lite svajigt, och är precis som Agnes en fena på att klättra och hiva sig upp på högre höjder.

– Han sover nu en gång om dagen (oftast 1-2 timmar) och sover bättre på nätterna sedan han slutade med välling. Nu ger vi honom cirka 150 ml innan han somnar på kvällen och då klarar han sig till morgonen. Dock är han vrålhungrig när han vaknar så det gäller att stå redo med gröten inom några minuter för att undvika systemkollaps. Han går även under epitetet ”grötmonstret” eftersom han slukar en vuxenperson utan problem varje morgon.

– Han äter allt utom pannkaka (?!) än så länge, men nu vill han inte bli matad längre utan vill fixa det där med måltider själv. Om man försöker hjälpa honom så blir han vrång utav bara helvetet, vänder bort huvudet eller slår bort besticken.

– Han har redan varit på sjukhuset två gånger. Första gången för att han brände handen på ett svinhett element i stugan och var tvungen att gå lindad i nio dagar och andra gången för att han fick en megamagsjuka och blev uttorkad efter att vi varit i Grekland. Då blev vi inlagda så att han fick vätskeersättning via dropp under en natt. Plutten!

– Han tycker fortfarande att Agnes är det roligaste som finns, men det orsakar honom också lite problem eftersom hon i sin tur inte alltid är lika entusiastisk. Hon vill gärna leka själv, utan hans inblandning, och han kan för sitt liv inte förstå varför utan fortsätter enträget ”vara med” och ”vara på”.  Så jag och Jimmy får ibland rycka in och flytta på/avleda honom så att Agnes får lite space.

– Nu har han slutat säga mamma och kör för det mesta ”pappa” istället. Onödigt att ha två ord när man ska tilltala sina undersåtar. I övrigt har han utökat ordförrådet med ”tatt tatt” (tack, tack), ANNEEEE (Agnes) och ”puss”.

– Han är otroligt pussig och kramig överlag, gillar att tanka närhet och lägga huvudet på ens axel. Men bara med de han känner väl.

– Han är ett otroligt lättsamt ”kalasbarn” och älskar tillställningar. Trivs i miljöer där det händer mycket och där han kan köra sitt eget race mitt i smeten. Han gillar också andra kids (framförallt tjejer i Agnes ålder) och är än så länge väldigt o-framfusig och snäll i mötet med andra barn. Därför är vi inte så oroliga inför inskolningen som börjar efter sommaren.

– Vi hade barnvakt till Viggo första gången när han var runt ett år och sedan dess ett par gånger till (alltid hos mina eller Jimmys föräldrar). Det har gått jättebra. Han har följt sina rutiner, sovit bra på nätterna och inte verkat ledsen eller så över att vi varit borta. Kanske också beror lite på att Agnes, den stora tryggheten, varit med honom och fört hans talan varje gång 🙂

– Han väger cirka 11 kilo och har storlek 80 i kläder.

Noteringar om Viggo (1 år)

– Viggo är fortfarande mestadels glad, men från tio månader och framåt så har han haft perioder när han varit väldigt mammig. Just nu är han inne i en särskilt moody period och vill helst vara uppe i famnen hela tiden. Han har utvecklat ett jäkla humör, så om man sätter ned honom på golvet när han inte vill så är det som att hela hans värld rasar.

– Han började stå utan stöd, gå längs med möbler och skjuta saker framför sig när han var tio månader och tog sina första steg när han var elva månader. Han är dock väldigt försiktig (glider ner på rumpan så fort det blir lite skakigt) och är inte särskilt intresserad av att ta sig fram på något annat sätt än det han helt och fullt behärskar. Han ”tar för sig” och provar mer när Agnes inte är hemma dock. Antingen har han förstått det här med hierarkisk ordning, eller så är han bara smart och håller låg profil – för att inte bli tacklad – när alfahonan är around… 🙂

– Han har övergått till att sova 1-2 gånger om dagen, oftast ett långpass på mellan 1,5 och 3 timmar, och somnar fortfarande runt 19-snåret varje kväll. Eftersom han sovit väldigt oroligt, vaknat mycket på nätterna och velat äta osv, så försökte vi med välling-avvänjning när han var runt tio månader. Det gick INTE ALLS – vi gav upp efter tio nätters kamp (Grattis Viggster!). När han fyllde ett gjorde vi dock ett nytt försök och då lyckades operationen efter cirka tre nätter, så jag antar att han helt enkelt var mer redo då.

– Övergången mellan min och Jimmys föräldraledighet gick jättebra. Än en gång bytte vi precis efter jullovet, vilket gjorde att vi hade mycket tid hela familjen i ett par veckor innan och att enda skillnaden var att jag plötsligt ”försvann” ett gäng timmar per dag. Kanske är det ett framgångsrecept eller också har vi barn som tycker att det är lika OK att vara hemma själv med båda föräldrarna och inte är så separationskänsliga.

– Han äter det mesta som vi äter och än så länge serveras han plockmat och/eller accepterar att bli matad.

– Han verkar, precis som storasyster, vara en ganska tålig unge. Han blir sällan ledsen av smärta, till exempel om han ramlar och slår sig, och är inte rädd för höga ljud eller plötsliga rörelser. Han är lite mer skeptisk till familjehunden Smilla, men inte så att han börjar gråta när hon kommer springande utan mer att han vill ta det säkra före det osäkra och hoppa upp i någon famn till dess att hon lugnat ned sig.

– Han tycker fortfarande att Agnes är det roligaste som finns, men det orsakar honom också lite problem eftersom hon i sin tur inte alltid är lika entusiastisk. Hon vill gärna leka själv, utan hans inblandning, och han kan för sitt liv inte förstå varför utan fortsätter enträget ”vara med” och ”vara på”.  Så jag och Jimmy får ibland rycka in och flytta på/avleda honom så att Agnes får lite space.

– Han säger mamma till allt och hela tiden, men ibland slinker det dit ett ”titta” också. I övrigt är han inte så snack:ig av sig utan är mer av en nyfiken observatör.

– Han väger cirka 11 kilo och har storlek 80 i kläder.

 

 

Året 2017

Genomdrev du någon stor förändring?

Jag blev tvåbarnsmamma, pluggade psykologi (kanske en försiktig början på ett nytt spår) och började träna för att hålla humöret och energin i schack.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, Helene och Helene fick en varsin bäbis – Liam och Milan – och Rosanna fick en Kelvin. Sedan fick min lillasyster en liten Emmy. Det vill säga Agnes och Viggos första kusin.

Bland Jimmys barndomskompisar har det varit en superboom. Kalle och Linda fick en Astrid, David och Josse fick en Signe och Matti och Alexandra fick en Line. Sedan fick både Niklas och Sandra en lillebror (Olle) och Martin och Millan en lillebror (Alvar).

Och, så har föräldragruppen tajmat småsyskon; Lilly, Charlie, Poppy och Elvis.

Hoppas verkligen jag inte glömt någon nu?

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?

17 februari. Dagen då Viggo kom till världen och gjorde vår familj till en perfekt liten kvartett. Här har jag skrivit om förlossningen.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov! Jag tror att jag skulle vara riktigt dålig på döden.

Vilka länder besökte du?

Skottland. Bilade runt med både barnen och svärföräldrarna i en vecka för att sedan möta upp mamma och pappa och massor av vänner för att gå på Emmas och Mikes bröllop.

Bästa köpet?

Köpte hus, ny bil och en Thule-vagn. Jag hoppas innerligt att det var de bästa köpen vi gjorde.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, att slippa vara gravid var och är en stor befrielse.

Vad önskar du att du gjort mer?

Firat saker! Jag och Jimmy är – tillsammans – sämst på att glädjas här och nu och det här året har vi faktiskt haft väldigt mycket att vara glada åt. Dels materiella saker som att vi äntligen hittat och köpt ett hus (efter över två år med visningar och frustration), att lägenheten blev såld (…och att vi dessutom gick med mer vinst än vi hade vågat hoppats på) och att vi köpt en ny, hel och säker bil.

Men också saker i livet som att förlossningen gick bra, att Viggo kom ut och var en frisk och nöjd liten person, att Agnes bara blivit härligare och tryggare för varje dag som går, att Jimmy haft ett bra år på jobbet, att vi har stort och kul omgänge osv.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Tackat nej till saker (fear of missing out, haha). Å andra sidan är det nog min räddning många gånger.

Favoritprogram/serier?

Nya säsonger av House of Cards, Orange is the New Black, Bloodline och Stranger Things. Men har även sett Looking, Big Little Lies och The Handsmaid’s Tale. Avslutade året med att börja kolla på Unabomber och den känns väldigt lovande.

Bästa boken du läste i år?

Kan tyvärr inte minnas om eller vad jag läst i år (förutom kurslitteratur). Dock lyssnade jag på ”Medan han lever” på ljudbok.

Största musikaliska upptäckten?

Musiken har ingen stor plats i mitt liv längre (mitt musiklyssnande har ersatts av poddar) och det är faktiskt ingenting jag sörjer.

Vad var din största framgång på jobbet 2017?

Jag har ju varit föräldraledig mellan februari och december, men jag är nöjd över hur 2016 avslutades (slutförde den årliga Storslagen fjällmiljö-konferensen och rodde podcastserien ”Storslagen fjällmiljö” i hamn).

Din största framgång på det privata planet?

Att jag vågade testa att plugga under föräldraledigheten.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit väldigt upp och ned det här året (först gravidhormoner, sedan amningshormoner och sist men inte minst sedvanliga jävla hormoner när mensen kom tillbaka…), men mestadels glad tror jag ändå.

Vad spenderade du mest pengar på?

De stora köpen som jag nämnde tidigare. I övrigt sommarsemestern och typ presenter till nyfödingar. Jag har ju varit föräldraledig, så det har inte funnits pengar till alltför mycket personliga utsvävningar.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Jag var inne på förlossningen och kollade om jag öppen tillräckligt mycket för att bli igångsatt. Det var jag inte.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer sömn!

Vad fick dig att må bra?

Min familj och mina vänner.

Vem saknade du?

Förra året skrev jag Jimmy, men trots att vi blivit tvåbarnsföräldrar tycker jag att vi haft mer tid för varandra i år. Kanske av den enkla anledningen att detta var året när Agnes började förstå grejen med sömn (innan hon fyllde två kunde vi aldrig lägga henne utan gråt/skrik) och att Viggo väldigt tidigt föll in i hennes rytm –  så tiden efter 19.00-20.00 har allt som oftast varit vår egen tid.

De bästa nya människorna du träffade?

Viggo – vilken enastående liten människa!

Vad är du mest stolt över?

Att jag lyckats behålla, prioritera och investera i mina vänner – trots härjet på hemmaplan.

Högsta önskan (på det privata planet) just nu?

Närmast till hands: Att Agnes och Viggo får plats på samma förskola, att bytet inte blir så dramatiskt och att vi alla trivs i huset.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Har en del tankar om kommande år. Jag vill fortsätta träna minst tre gånger i veckan, försöka bli av med sockerberoendet och dricka mer vatten. Jag vill styra mer mot ”projekt” i jobbet, kanske ta någon danskurs och signa upp mig på fortsatta studier för nästa år. Jag vill investera ännu mer i vänner, tillbringa mer tid på tu man hand med Agnes och Viggo och dejta Jimmy oftare. Jag ser fram emot att göra huset till vårt, spendera mycket tid i fjällen och kunna vara ledig med gänget där hemma på loven.

Årssammanfattningar 201120122013, 2014, 2015 och 2016.

Noteringar om Agnes (2 år och 9 månader)

– Hon leker fantastiskt bra och har börjat mycket med rollekar. Hon och Jimmy har till exempel en parallell verklighet, där hon heter Emelie och han Marti och där lägenhetens alla rum är olika bestämda platser (vardagsrummet är ”prat-parken” och utrymmet bakom soffan är ”gröna huset” exempelvis). Denna värld går de, på hennes initiativ, ut och in ur mest hela tiden. Hon leker mamma och bäbis med dockan, hon leker förskola och samling med legogubbarna, hon leker att hon är präst och talar inför folk osv. Det är väldigt kul att tjuvlyssna på henne när hon ligger på golvet och leker, förställer rösten och ändrar ansiktsuttryck utifrån vem hon för stunden låtsas att hon är.

– Hon älskar böcker och vill gärna att vi läser minst två stycken innan hon somnar på kvällen. Just nu är favoriterna Bamse-böckerna, Pettsson och Findus, Nicke Nyfiken och Birger-serien. Men det är egentligen inget som hon ratar.

– Hon har blivit helt hooked på pussel. Vi upptäckte att hon kunde lägga 15-bitars utan svårigheter (kanske har de gjort det på förskolan) och sedan har vi bara avancerat här hemma. Hon lägger nu 60-bitars helt själv och 80-bitars med lite hjälp. Så coolt att våran tjej, som aldrig kunnat sitta still mer än några minuter i taget, nu kan koncentrera sig i upp till en timme. Hon verkar ha ett öga för detaljer och mönster/former/färger.

– Den värsta mammigheten är förbi och hon har istället fått en starkare känsla för familjen. Hon vill gärna att alla ska vara med, hela tiden, och hon har också börjat vilja vara hemma och ”mysa” mer än tidigare.

– Hon har blivit väldigt kinkig med maten. Säger ”jag gilla inte det” till typ allt och äter väldigt dåligt till middag. Detta kan vara väldigt frustrerande (eftersom hon också blir väldigt känslig om hon inte får i sig tillräckligt med energi), men vi försöker vara chill och inte göra en så stor grej av det.

–  Att bestämma själv och göra statements av cirka allt är också vardagsmat. Hon har helt klart en stark självständighetsutveckling och vissa dagar är det en ständigt pågående maktkamp. Men som tur är går hon lite in och ut ur detta.

– Hon har börjat uttrycka saknad och blir ibland ledsen för att hon längtar så mycket efter mormor och morfar eller farmor och farfar. På kvällarna säger hon saker som ”Jag har ängtat efter dig hela daaan” och när man säger att man älskar henne så svarar hon ”Du får det!”.

–  Hon är nu helt blöjfri och har i princip varit det sedan vi tog av den. Hon hade en period när hon kissade i sängen på natten, men då började vi plocka upp henne och sätta henne på toaletten innan vi gick och lade oss och sedan dess har det varit lugnt. Hon säger själv till när hon behöver göra sina behov och klarar av att hålla sig en stund (till exempel om vi är ute på stan eller sitter i bilen), så hela den grejen är och har varit väldigt lättsam.

– Hon har gått från att se Viggo som ”en söt lillebror” till att se honom mer som en konkurrent. Hon stör ihjäl sig på att han är i vägen, tar hennes saker och förstör hennes lekar och han i sin tur vill inget hellre än att vara nära sin storasyster och vara med på allt hon gör. En liten krock, som tyvärr resulterar i många konflikter här hemma.

– Språkligt är det väldigt kul att följa med, för nu när hon kan uttrycka det mesta hon vill säga, så har hon börjat testa slänga in slang och mellanord som ”till exempel”, ”faktiskt” och ”ju” när hon pratar.

– Hon är ju väldigt framåt, men på hennes villkor. Hon har inga problem att gå fram till främlingar på affären och berömma deras nagellack, men hon blir väldigt reserverad i situationer där hon inte själv har kontrollen. Exempelvis på förskolans lucia när hon plötsligt står inför ett trettiotal leende föräldrar och förväntas sjunga. Nehedu, där blir det stopp.

– Hon är väldigt kramig. Det tar ett tag att komma hem ifrån förskolan, eftersom hon vill krama både pedagoger och kompisar hejdå innan hon går, och hon vill gärna kramas hejdå när vi har haft folk hemma på besök. Inte mig emot, för hon har verkligen de varmaste kramarna att ge, men vi försöker förklara för henne att inte alla vill kramas och att det måste få vara okej att säga nej 🙂

IMG_5756

En tid av nytt

När vi var mitt i det (visningsveckor, tentaplugg, barn som inte sov på nätterna, hektiskt på Jimmys jobb osv) så låg vi utslagna på vardagsrumsgolvet och frågade oss själva om det nu för tiden kanske mest handlar om att överleva.

Men nu, när man kommit ut lite på andra sidan, då är det nästan så att man glömt bort att det varit så tufft…

Hur som helst, lite av vad som hänt sedan sist:

IMG_5515

Jag har varit på tjejhelg med Agnes! Våran första (men absolut inte sista!) resa, bara hon och jag. Vi åkte tåg till Stockholm, bodde hos bästis/gudmor Ida, var på barnavdelningen på Kulturhuset, träffade Rosanna och Kelvin, var en hel dag på Junibacken, lagade tacos och pizza, hängde med Sanna, lekte i en lekpark där alla ”attraktioner” var fruktformade, sov tätt ihop och flög hem till Östersund.

Vi har sålt lägenheten! Vi använde oss av en stylist som kom med en lång lista över saker som skulle plockas bort, flyttas runt, läggas till och ändras om. Och sedan var det såklart storstädning och småplock inför både privata och offentliga visningar.  Blev svinbra, men hujedamig vilket projekt (…mycket på grund av två stycke orkan:iga småbarn in da house).

Jag har skrivit min sista tenta för den här gången! Bestämde mig för att skippa sista delkursen (…mycket på grund av två stycke orkan:iga småbarn in da house), men krigade på inför sista inlämningsuppgiften och tentan. Har verkligen tyckt att det varit intressant att läsa psykologi och vill absolut slutföra kursen så fort det blir läge, men nu ser jag fram emot två månader med fullt fokus på kidsen.

Vi har fått inflyttningsdatum! I slutet på januari får vi tillträde till huset, och kommer därmed byta stadsdel. Detta innebär ju även att Agnes kommer byta förskola så småningom, men vi har förhoppningen att kunna skola in både henne och Viggo samtidigt nästa höst – så slipper det bli så många stora förändringar samtidigt.

Vi har blivit med ny bil! Våran nuvarande har varit ett enda stort huvudbry sedan vi införskaffade den och nu är det på den nivån att man inte ens vet om den startar när man ska iväg någonstans. Därför var det på tiden att vi köpte en ny – förhoppningsvis mer säker – bil. At den dessutom är fräschare, rymligare och mer bekväm skadar ju inte. Hej, Skoda Suberb, jag hoppas att vi ska trivas ihop!

Varför skaffa barn osv…

Alltså, kan vi prata lite om frågeställningen ”Varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?” som florerat i diverse krönikor/debatter/blogginlägg på senaste tiden?

Jessica Lotorn skrev nyligen ett debattinlägg med titeln ”Varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?” och Jenny Strömstedt har skrivit en uppmärksammad krönika med rubriken ”Barn är jobbiga. Föräldrar orkar inte med sina barn. Hur blev det så?”. Clara Lidström (Underbaraclara) kontrade med ”9 andra skäl till att man skaffar barn” och både Louise Winbad (Hej hej vardag) och Cissi Wallin har därefter skrivit en rad inlägg om varför man måste få klaga på föräldraskapets ned-sidor trots att man (hör och häpna: i de allra flesta fall) älskar sina barn och självmant har valt att sätta dem till världen.

Såhär tänker jag:

Man slutar inte automatiskt tycka att saker och situationer i livet är jobbiga bara för att man blir förälder. Och man förlorar inte automatiskt förmågan att ventilera saker och situationer i livet som är jobbiga bara för att man blir förälder.

Att jag tycker att det kan vara jobbigt med barn, betyder inte att jag inte vill ha dem eller att jag ångrar att jag skaffade dem. På samma sätt kan jag tycka att mitt arbete är tufft och stressigt, utan att vilja byta jobb. Och jag kan känna att det suger att skriva salstentor, utan att ångra att jag hoppade på en utbildning. Och jag kan störa ihjäl mig på min sambo, utan att vilja göra slut. Ja, you get my point, allt är inte bara svart eller vitt. Livet har nyanser och är både högt och lågt. På alla plan.

När jag har sovit sex timmar på tre nätter, när jag måste sjunga mig hes (”far jag kan inte få upp min kokosnöt” på repeat i tio mil) för att inte ha ett skrikande barn i baksätet, när jag måste kliva upp mitt i natten och städa upp efter en kiss- eller kräkolycka, när jag har två hysteriska ungar som ligger på golvet och gapar medan jag försöker förse dem med mat – då är det inte humant att begära att jag just i den stunden bara ska svälja och tänka ”jag älskar mina barn, jag älskar mina barn, jag älskar mina barn”. Då är det enda mänskliga att känna att ”fan, det här är ju inte så kul!”.

Och när det kommer till att inte vilja vara med sina barn bara för att man då och då prioriterar att bara vara med sig själv… Det är ju bara löjligt. Man kan vilja vara med sina barn och samtidigt känna för att göra något annat. ”Andas”, ”ladda batterierna”, ”få egentid” eller vad man väljer att kalla det är ju ett vedertaget begrepp av en anledning och fyller ju faktiskt en ganska viktig funktion – att man kommer tillbaka och vill vara med sina barn ännu mer. För när man fått vara själv för en stund; där man inte behöver ta hänsyn till någon annan individ och dess behov, där man inte behöver ha ögon i nacken och alla tentakler ute, där man har möjlighet att tänka oavbrutna tankar och ha sammanhängande samtal – då kommer man tillbaka starkare och med mer energi och mer tålamod att tackla de ovan nämnda situationerna. Det är ganska enkel matematik.

Jag valde inte att skaffa barn för att jag tänkte att de skulle vara en centimeter ifrån mig för resten av mitt liv, inte heller för att jag kände att jag ville ha en liten människa att tillbringa varje sekund med för resten av mitt liv. Jag skaffade barn av tusen andra anledningar och det måste få vara okej. Eller inte bara okej, utan en självklarhet.

Noteringar om Viggo (7 månader)

IMG_4909

– Viggo är fortfarande en väldigt glad bäbis. Han är nöjd med att ”skrota på” för sig själv, hänger gärna på golvet – helst så nära storasyrran som möjligt – och piper nästan bara när han är trött, hungrig eller gör sig illa. Han gillar att undersöka föremål, suga på olika slags tyger, tugga på papper (ännu en pappersmarodör!!!) och öva på att ta sig fram så fort som möjligt.

– Det finns i princip bara två saker han blir riktigt upprörd över. Det ena är när man ”mixtrar” med hans näsa, dvs petar/rengör/sprutar in saltlösning eller liknande, och det andra är när man tagit upp honom ur badet och måste torka honom innan man sätter på varma kläder.

– Han vände sig från rygg till mage för första gången när han var 3,5 månad och från mage till rygg när han var 4 månader. Han knäckte kryppositionskoden (stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka) strax efter 5 månader, började dra sig framåt med handflatorna runt 6 månader och började krypa lite innan 7 månader. Nu har han precis lärt sig att dra sig/ställa sig upp mot möbler. Trots att han är lugnare i personligheten än Agnes, så kämpar han med andra ord på och strävar framåt på exakt samma sätt som hon gjorde.

– Han fick två tänder runt 5-månadersstrecket. Två små sockerbitar som gör hans leende till det gulligaste jag vet.

– Han lärde sig sitta utan stöd vid 6,5 månader. Han sitter i egen stol vid matbordet och vill också gärna sitta upprätt i vagnen, även om vi ännu inte bytt till sittdelen. Lägger man ned honom så är han dock okej med det också – då ligger han bara och kikar eller passar på att slumra till.

– Han har lätt till skratt och verkar tycka att Agnes är det roligaste som finns. Det är sådant win-win på dem två, för han roas av henne och hon (med sin extroverta personlighet) har ju ständigt publik.

– Han har sedan femmånadersstrecket sovit som en kratta. Han vaknar massor av gånger om nätterna och har svårt att komma till ro utan napp eller mat. Jag valde att sluta amma (han tog sista slurken bröstmjölk när han var 6.5 månader) på grund av att det kändes som att han krävde mer, men trots att han äter rejält om dagarna numera så fortsätter han vakna om nätterna. Att sluta amma gick dock väldigt smärtfritt. Han accepterade fast föda på en gång och nedtrappningen tog bara 1-2 veckor.

– Han sover två-tre gånger om dagen och går och lägger sig vid 19-snåret varje kväll. Att han ”går och lägger sig” är nästan inget ljug, för han är fortfarande helt otroligt lättsövd och har inga problem med att somna själv eller ligga i egen säng. Rutinen: På med pyjamas, dricka välling i sängen och sedan god natt. Jimmy brukar ibland söva honom genom att bära och sjunga vargasången och jag brukar ibland lägga en hand på hans kind och göra ett slags hummande ljud som han verkar bli lugn/sömnig av, men oftast behöver man inte göra något alls.

– Han är väldigt gosig och gillar närhet, men kan vara lite väl hårdhänt i sitt framförande. Han tycker om att ge oss smällpussar, men klöser oss gärna i ansiktet eller drar oss i håret samtidigt.

– Han väger strax över nio kilo och passar bäst i storlek 74.