Vardagsglimt 5

Jimmy väcker mig och viskar; ”Sandra, kan jag hämta hit Agnes?”. ”Ja, det kan du väl”, svarar jag, utan att förstå varför och utan att ställa några frågor, och somnar om med hennes ben över mina.

Nästa morgon frågar jag varför han hämtade henne (jag tänkte att det var för att han trodde att hon ändå skulle komma över efter ett tag och inte orkade med ett ofrivilligt uppvak) och då säger han att han hade läst om en flicka i samma ålder som hade fått leukemi.

Vardagsglimt 4

Vi är fyra barndomsvänner och två spädbarn som sover i samma gästrum. En tillhör mig och den andra är Helenes.

Jag och Helene delar säng och mitt i natten, runt 03.00-snåret, vaknar vi båda av hungriga bäbisar. Vi sitter mitt emot varandra i flurigt hår och stirrig blick och ammar, i skenet från en försommarnatt. Vi byter bröst exakt samtidigt och är unisont färdiga en kvart senare. Då highfive:ar vi av oklar men högst relevant anledning, lägger ned våra avkommor och somnar sedan skavfötters.

Karusellen

Det är högt och lågt nu. Ena stunden är jag som ett överspeedat barn som måste vara i konstant rörelse för att inte falla ihop och bli till en liten pöl, andra stunden stirrar jag in i väggen och vill bara gråta av trötthet. Ena dagen suckar jag högljutt och säger till Jimmy att ”allt suger”, nästa dag är jag nästan manisk och känner mig tacksam över allt och alla i min omgivning. Ja, ni hör ju, lite lagom labil at the time.

Tror att det till stor del beror på sömnbrist. Hela familjen har varit i osynk i någon månad. En natt har kunnat se ut ungefär såhär; Jag går och lägger mig vid 22.00, väcks av Jimmy som kommer in en timme senare, hinner inte somna om innan Viggo ska äta runt midnatt, väcks av Agnes som kommer över till oss vid 01.00-snåret (hon kan sedan härja runt en stund innan hon somnar om), vaknar igen när Viggo vill äta klockan 03.00. Och sedan är det morgon klockan 06.00-ish…

Var till läkaren och tog massa prover för att utesluta typ köldkörtelproblematik eller järnbrist. Han tyckte att det lät som att jag fått någon slags postförlossningsdepression. Gaah, när ska jag bli kvitt denna hormonella berg- och dalbana?!

Hur som helst har det magiskt vänt lite de senaste två veckorna. Agnes har sovit hela nätter i sin egen säng i några dagar och Viggo har skippat ett mål mat per natt (=sååå mycket mer sammanhängande sömn), jag har tagit mig i kragen och varit ute på några löppass, jag har avslutat plugget för denna termin och vi har varit ute mycket i friska luften.

Nu ser jag fram emot en lång sommar med hela familjen!

Noteringar om Viggo (2,5 månader)

IMG_2913

– Han tycker om när man pratar med honom med len röst, när man ler mot honom och när man härmar hans ansiktsuttryck. Han har också precis börjat le tillbaka – en sned liten mun och två ögon som glittrar – och det är det finaste jag vet.

– Han har upptäckt sina händer sedan någon vecka tillbaka och verkar ha som mission att fånga upp knytnäven med munnen.

– Han tycker om att ligga på skötbordet och kolla på mobilen med färgglada djur. När vi tycker att han kan roa sig själv ett tag så brukar vi alternera den aktiviteten med att sitta i babysittern eller ligga i babygymmet.

– Vi testade napp på honom när han var cirka en vecka gammal och den accepterades direkt. Vi använder den inte så ofta eftersom han för det mesta är lika glad utan, men när han är trött eller inte kan komma till ro så fungerar den utmärkt.

– När han är trött så blir han röd runt ögonen och suger tag i nappen extra hårt (lite som Prince John när han suger på tummen i Robin Hood). När han är hungrig så blir han stirrig och spottar ut nappen.

– Han sover fortfarande mycket och gott. Vi har inte kommit in i någon speciell rytm om dagarna (han somnar när han är trött och det kan variera lite från dag till dag), men han somnar för natten runt 19.00-20.00 och äter därefter vid 00.00 och 04.00. Sedan kliver vi upp med storasyrran runt sjusnåret.

– Han sover väldigt bra i pulkan, barnvagnen och bilbarnstolen (det vill säga allt som rör sig). Han slappnar av och somnar oftast inom kort när man tar på honom bylsiga ytterkläder. Nästan så att de blivit betingade.

– Han åkte med på skidtur redan som treveckorsbäbis, han har åkt buss till Sveg och i helgen åkte vi tåg till Stockholm och tillbaka. Medpassagerarna var helt perplexa över denna snälla bäbis som inte sade ett knyst – förutom glada tillrop – på hela vägen.

– Om han exponeras för vind utomhus så börjar han producera salivbubblor.

– Han äter med tre till fyra timmars mellanrum. Ibland får han ont i magen och får uppstötningar direkt efter ett mål och då måste han vara upprätt eller rapas.

– Han är väldigt ”tålig” och låter storasyster krama och trycka in nappen lite för hårt. Han reagerar glatt på hennes röst och störs inte av hennes närhet när han exempelvis ska äta.

– Han är otroligt ljud-okänslig, så man behöver verkligen inte tassa på tå.

– Han är den nöjdaste bäbisen vi själva upplevt eller ens hört talas om. Han har inte haft en enda vakennatt hittills, verkar aldrig ha ont någonstans och gråter otroligt sällan.

I dag och saker att se fram emot sedan

Jag vinkar av Jimmy och Agnes. De har etablerat någon slags rutin för lämningarna och Agnes deklarerar varje förskolemorgon hur det ska gå till… ”Inte åka bil, pappa bäja tjappen, inte mamma mee, kyckla, pappa lämna dagis, leka ute” osv. Jag får en puss och en kram, sedan dricker jag mitt kaffe, äter mina hårdbrödmackor, intar min smoothie och lyssnar på radion som jag fick av svärföräldrarna i födelsedagspresent. Den har gjort vårt hem så mycket trevligare.

Planerna för dagen är inte särskilt storslagna. Jag vill hinna med en promenad, lyssna lite på ljudboken ”Medan han lever”, kolla på två föreläsningar om personlighetspsykologi och kanske ta en tupplur med Viggo på magen (1. för att ta igen lite sömn 2. för att det känns som jag aldrig hinner mysa med honom 3. för att det inte finns något som är mer rogivande än en varm bäbis mot kroppen).

15781583_10158127139130226_3417226231391319029_n

Fem roliga saker:

  • Min syster väntar barn och ska på ultraljud i dag. Jag är så glad för hennes skull och längtar tills jag får träffa den lilla krabaten.
  • Min morbror och hans sambo Marina gifter sig i slutet av april. Jag tycker så mycket om dem båda och ser fram emot det.
  • Hela familjen – inklusive mormor och morfar, farmor och farfar och min svåger – ska på bröllop i Skottland i sommar. Jimmys barndomskompis och min bästa kompis Emma (vi träffades genom henne, så därav inbjudningar på båda sidor) gifter sig.
  • Jag och tjejerna på bilden ovan fantiserar om en gemensam 30-årsresa till något trevligt land.
  • Jag och Jimmy har EVENTUELLT hittat ett hus.

Vardagsglimt 3

Jimmy har lagt Agnes och dragit och spelat squash med några kompisar. Jag har lagt Viggo och kan äntligen hoppa in i duschen. Tänker att jag ska sätta på mig myskläder och kolla på Superskaparna (mest för att jag är nyfiken på Anna-Maria, vars blogg jag läser) efteråt.

Efter några minuter får jag en impuls att stänga av duschen för att höra så att ”allt är lugnt där ute”. Det är det inte.

Agnes vrålar från ena sidan av lägenheten och Viggo gnölar (han har faktiskt lärt sig att höja rösten lite under den senaste veckan) från andra sidan av lägenheten.

Jag sprätter ut ur duschen med schampo kvar i håret. Springer in till Viggo och stoppar i nappen. Springer in till Agnes och vyssjar henne i hopp om att hon ska somna om. Då börjar Viggo om…

Jag skyndar mig in och hämtar honom. Sätter mig på golvet vid Agnes säng och lägger en hand på henne samtidigt som jag vaggar Viggo. Han har dock lite svårt att komma till ro och då kan inte Agnes somna om.

Jag frågar om hon vill komma och sova med mig istället och det vill hon såklart. Men först måste jag släcka ned överallt och dra ned persiennerna, så att hon ska tro att det är natt. Får Viggo att somna om i min famn medan jag far runt och ”gör kväll”. 

När jag och Agnes lagt oss för att skeda så börjar Viggo gny. Jag håller andan att han ska somna om, så att han inte ska störa Agnes. Ligger med ena armen runt storasyster och andra armen utsträckt (i en sjukt jobbig vinkel) så att jag kan vara beredd att stoppa i nappen när lillebror spottar ut den.

Till slut somnar båda och jag kan gå och duscha ur schampot. När jag står där inser jag att det är första gången jag blivit svettig av att vara tvåbarnsmamma. 

Vardagsglimt 2

Jag kliver upp 05.45, efter ganska precis 5 timmar och 45 minuter i sängen. Den här gången beror det dock inte på mina barn att det blivit för få timmars sömn, för Agnes sov hela natten i sin egen säng och Viggo vaknade inte en enda gång. Nej, det var för att jag – förgäves – försökte plugga i går kväll.

Note to myself: Min hjärna fungerar inte efter klockan 21.00, så det är ingen idé att ens försöka.

Jag har ställt alarmet eftersom jag vill hinna pränta psykologiska begrepp innan jag ska iväg och skriva min första tenta på fem år. Det går över förväntan. Bitarna har fallit på plats över natten och jag tar med mig minstingen till universitetet. I dag går jag dit som student och inte som anställd.

Jag möter upp svärmor som ska vara med Viggo medan jag skriver. Hon köper kaffe och choklad till mig medan jag just-in-case-matar, sedan går jag in och sätter mig. 

Kollar på tentafrågorna och ser att jag läst på om hyfsat rätt saker. Skriver, skriver, skriver så att jag får sedvanlig värk i handleden och två timmar senare är jag färdig. Då är jag adrenalin:ig och föreslår att jag och barnen följer med till Häggenås och lagar risotto på trattkantareller. Jimmy spelar match i Sundsvall och jag har ingen lust att vara hemma själv.

Dricker ett glas vin till maten, äter ost och kex och kollar på Lets Dance. Har bestämt mig för att följa det i år på grund av att jag har en crush på Stina Wolter. När jag lägger Agnes, efter att hon härjat sig övertrött, så däckar jag själv (förmodligen i sviterna av tentan). Runt midnatt kommer svärmor och visk-väcker mig, och säger att det är en liten bäbis som verkar vara hungrig. Jag ammar honom och somnar om. Faktiskt helt tillfreds med tillvaron.